Arvegods
(Roman)
Trombone, 2026
En kvinna och en man återvänder till det gods där de
båda växte upp; kvinnan som dotter till godsägarna,
och mannen som son till godsets husa. Kvinnan hittar
ett grönt, glänsande föremål på stranden och det doftar
brandrök från någonstans i närheten. Några heta och
torra augustidagar förflyter. Det händer inte särskilt
mycket, men minnena av det förflutna pressar mannen
och kvinnan till dårskapens gräns, och någon måste dö.
i Arvegods finns mer eller mindre tydliga referenser till
Marguerite Duras, samt till den franska nouveau roman-
traditionen. Berättarrösten är påtagligt tveksam och
opålitlig, och tillsammans med de stundtals extremt
detaljerade karaktärs- och miljöbeskrivningarna ger
detta texten en krampaktig laddning.
Pressröster om Arvegods
"[Rasmussen] väljer att skriva utan intrig. I stället [...] ger han oss en värld och ett temperament att vistas i. [...] Det är en roman om det omöjliga mötet mellan människor [...] Det låter förstås pessimistiskt – eller så är det bara ett livsvillkor. Om vi kan erkänna det kan vi från den position börja jobba för att försöka nå fram till den andre, hur oändligt svårt det än är. En roman som sätter oss ansikte mot ansikte med sådana oskattbara insikter kan bara uppfattas som välkommen."
Björn Kohlström i Bernur, juli 2026
